Vila i frid
Så hade man ingen kvar längre... inatt gick moffa bort. =(
Det är konstigt vad mycket känslor som kommer över en när någon nära går bort....
Stor sorg och saknad så klart, tomhet eftersom dom funnits med så länge.
På sätt och vis var det väl väntat, men ändå inte att det skulle gå så fort som det ändå gick.
Hade velat träffa han en gång till.. verkligen sagt hej då...
Men jag hann inte..
Känns kanske hemskt å säga.. men man känner ändå en viss lättnad....
Att han fick somna in utan att känna något och att han fick vara klar och med hela vägen.
Han visste att slutet var nära och nu får han äntligen vara hos momma igen.
Han såg så fridfull ut när han låg där i sängen.
Känns inte som att man gjort annat än irrat om kring hela dagen...
Först åkte mamma in och hämta mig i stan... Hem och dricka lite kaffe sen upp och prata med Jörgen på
kyrkan....Hem igen för och ringa begravningsbyrån.
Åka in till stan igen för att välja kista och fixa å dona på begravningsbyrån.
Hittade iaf en jätte fin kista i furu och läderband, precis en sådan kista som skulle passa moffa.
Kommentarer
Postat av: Ida
Hej vännen. Tråkigt att höra, hoppas de känns bättre nu när de har gått några dagar. Förlåt att jag aldrig hörde av mig nånting! Var bara i Lit en natt,har haft fullt upp hela veckan.. Vi får ta och höras nåt, tänker på dej! Stor kram
Postat av: Sarah
Jag beklagar sorgen. Tänker på dig! Kram
Trackback
